Tänk vad ett litet sår kan göra, tänkte jag när jag satt lutad mot badkarskanten.
Att det kan blöda så mycket för ett litet snitt.
Jag började känna mig yr och allting började snurra.
Jag orkar inte mer, ett liv av ångest och mardrömmar efter den hemska kvällen, tårar jag spiller för att kunna somna. Varför tänkte jag inte på det här med självmord tidigare? då hade allt vart över vid det här laget.
Jag ska berätta från början.
Mina mamma och pappa skildes när var sju år gammal och jag stannade med mamma för hon behövde mig.
Pappa flyttade ihop med sin tjej som är helt knäpp och ville skicka mig till internatskola. Min lillasyster Fiona bor hos honom, hon har alltid vart pappas flicka.
När jag var tolv år fick jag börja ta mer ansvar, bli mer vuxen pågrund av att mamma dränkte sina problem med alkohol och drogor och det blev bara sämre med åren.
Efter ett par år träffade mamma en ny kille och fick tillsammans min lillebror Wiliam. Jag fick ta hand om honom för mamma blev svårt sjuk efter förlossningen. Wiliam är jättesöt men jag är rädd för att han ska förlora sin mamma som han knappt känner.
Åren gick och jag och Wiliam blev allt äldre, mammas beroende av alkoholen blev allt starkare. Hon hade ia lla fall slutat med knarket vilket var en bra grej.
Dagen jag fyllde femton var jag på en fest, jag hade jättekul och gick väl hem runt ett på natten. Jag tänkte att om jag tar vägen genom parken så skulle jag komma hem fortare. Det valet ångar jag, jag anade inte vad som skulle hända.
Visst hade jag hört att det var farligt för unga tjejer att gå ensamma ute sent på nätterna när det är som mörkast.
Men jag trodde aldrig att det skulle hände mig, till det hände.
Jag var halvägs genom parken, jag kände mig förföljd så jag vände mig om för att kolla. Det var en mörk skugga ganska långt borta så jag vände mig om igen och fortsatte. Stegen kom närmare och närmare och till slut lät det som om personen sprang. Jag vände mig om för att kolla så att jag inte bara hade inbillar mig och plötsligt griper en man tag om min midja och sätter handen för min mun. Ett äldre par hade hittat mig runt 9.00 på morgonen och tagit mig till sjukhuset. Enligt läkarna hade jag blivit våldtagen och det stod klart att jag också hade blivit slagen medvetslös. Läkarna hade ringt min mamma men hon svarade inte. Jag visste att hon låg hemma, däckad som vanligt.
När jag kom hem från sjukhuset satte jag mig inne i Wiliams rum. Jag hörde hur han andades och snarkade lite lätt.
Jag skrattade lite för mig själv och strök honom lite lätt över håret.
Ute i köket stod ett berg av disk och hela köket såg ut som ett slagfält, självklart var det jag som var tvungen att städa upp efter mamma och hennes så kallade "prins".
Jag vart klar med allt klockan två på natten , jag hörde hur mamma gick upp på toa för att spy. Jag gick och hjälpte henne att hålla upp hennes långa och fina hår som tyvärr inte hade blivit borstat på ett bra tag, hon hade påsar under ögonen och blåmärken i ansiktet.
Det var då jag förstod att det jävla svinet slog henne när inte jag var hemma.
Hjärtat satte sig i halsgropen, jag rusade in till Wiliams rum och började söka överallt på hans kropp efter blåmärken. Tre stor blåmärken fann jag på min lilla Wiliams sköra kropp. Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka.
Mamma kom upp bakom mig och satte sig ner och höll mig i sin famn. Vi bara satt där tills hon viskade i mitt öra och bad om förlåtelse.
Jag sa inget, för att efter alla dessa år utan kramar, utan tröst så höll hon om mig och tröstade mig. För en gång skull fick jag känna min mammas närhet igen. Hon luktade alkohol blandat med spyor, men jag brydde mig inte. Hon är min mamma och jag älskar henne.
Wiliam hade vaknat när jag hastigt hade slitit av honom kläderna. Mamma tog upp honom och satte sig i gungstolen som stod mitt på golvet.
Mamma kollade ner på Wiliam och upp på mig igen. Jag vill att du hjälper mig sa hon med enslig röst.
Hon bad mig komma närmare och hon smekte min kind. Jag log den kvällen, jag log.
Mammas alkohol missbruk blev allt värre år efter år och jag fick se till att Wiliam fick mat och kläder.
En dag när jag kom hem från skolan fann jag mamma på golvet. I famnen höll hon ett litet knyte, jag förstod att hon höll i Wiliam. Jag tog upp knytet men det var något som var fel, han rörde inte på sig och han andades inte. Mamma, mamma sa jag du måste vakna Wiliam är död. Mamma sa tyst, jag vet han dödade min skatt. Jag bara satt däroch skakade som en frusen get, jag visste att om jag ringer polisen så skulle han döda mig med.
Åren gick ännu en gång, fast den här gången med misshandel och våld.
Varje dag kom jag till skolan med nya blåmärken. En dag ringde polisen till skolan och läraren skickade mig till rekorn. Jag frågade vad det var, vad som hade hänt och så vidare. Polismannen kollade på mig och visade ett kort på mammas kille. Känner du honom?.
Ja sa jag, det är min mammas pojkvän, har han slagit henne igen??
Jag är rädd att det är värre än så sa polismannen och tog min hand. Jag är ledsen att behöva säga det här men vi hittade din mamma död i förmiddags.
Jag kände hur mitt hjärta blev till is och mina tårar rann som ett vattenfall ner för mina kinder. Jag sprang hela vägen hem och nu sitter jag här mitt på badrums golvet med en vodkaflaska i ena handen och ett rakblad i andra.
Jag frågade mig själv, hur kan han vara så grym att ta alla jag älskar i från mig? varför ska han få leva i fängelse efter det han har gjort? varöfr inte låta fanskapet dö helt enkelt?
Blodet från snittet på armen bara rann, det tog aldrig slut. Jag la ett snitt till på andra armen. båda min pulsådror var av.
Jag lutade mig mot badkarskanten.
Tänkt vad mycket ett litet snitt kan göra. Jag började bli yr och allt började snurra.
Livet jag levt med ånget, mardrömmar och tårar jag spilt för kunna somna har bara vart ett försök att övereleva.
Jag satt bara där tills mitt huvud kändes allt tyngre och tyngre, jag var snart död tänkte jag.
Efter ett tag såg jag ett vit lysande sken komma emot mig, jag antog att det var himlen och mannen som stod där var gud.
Kom mitt barn, jag ska ta hand om dig sa mannen och vi försvann in mellan som stora grindarna till himmelriket.
Skriven av mig :) VG på svenskan.
en flicka som hade stora drömmar om att få bilda familj.